Fredag 5/2

Liten snabb morgonpromenad i Skrubba idag. Dimmigt motljus.

Grenverk

Kikande gubbe

Fredag 29/1 2010

Kursen Fotografi - Visuell kommunikation vid Jönköpings högskola har nu startat. Första lektionen (Fotografi är kommunikation) var på 90 minuter och handlade om varför det är viktigt att se på bilder ur ett kommunikationsperspektiv. Huvudläraren Göran Segeholm samtalade med Mattias Karlsson (från Moderskeppet och initiativtagare till denna utbildning) varvat med ett par filmer om fotografer och deras syn på bilder. En film handlade om hur Terje Hellesö förklarade för Mattias hur han skulle förhålla sig för att göra personliga kommunikativa naturbilder. Mycket intressant att höra Terjes pedagogiska förklaringar under en tidig morgonutflykt utanför Söderhamn. Det fotograferande paret Brimberg/Coulson i Köpenhamn berättade i en annan film om hur de ser på fotografi. Intressant att höra att de tyckte de bilder de gjorde för National Geographic för trettio år sen var rätt så kassa. Anledningen var att de var så imponerade av de kända namnen på NG att de försökte göra de bilder de trodde att NG förväntade av dem istället för att göra sina personliga tolkningar av det som de var utsända att skildra.

Göran Segeholm diskuterade också vad som utmärkte bra och dåliga bilder. Dåliga bilder var bilder som var gömda på en hårddisk eller i en byrålåda! En förutsättning för att en bild skulle vara bra var att den visades. Om den då fick den som betraktade bilden att reagera på något sätt så var det en bra bild. En ganska enkel och självklar definition tycker jag. Så hade jag överhuvudtaget inte tänkt på det tidigare.

Ska bli spännande att se hur kursen går vidare. Nu dröjer det någon vecka innan nästa kursavsnitt presenteras. Under tiden ska man söka ut en bild i kursboken The Photo Book som man "fastnar" i och försöka förklara i kursens forum varför man reagerar som man gör.

Här är några abstrakta bilder från Skrubbaskogen idag. Åter har det kommit mängder med snö som man kanske kan se i de här bilderna.

Kaninmöte

Buske i snö 1

Passage

Buske i snö 2

Fredag 22/1 2010

Denna fredag blev det en tidig utflykt till Nyfors, Tyresös enda vattenfall. Fallhöjden är hela fem meter vilket gör det till ett av de högsta i Stockholmsområdet. Dessutom är det historisk mark. Redan på 1500-talet anlades en hammarsmedja, under följande århundraden fanns där i tur och ordning en såg, krutkvarn, kopparhammare, pappersbruk, väveri, valsverk och kvarn.

Strömstaren brukar hålla till här i forsen men idag syntes ingen till. Två koltrastar tyckte synd om den morgontidige fotografen och försökte agera strömstarar i det strömmande vattnet. Bara dykningen hade dom problem med men annars gick det rätt bra.

Annars finns där mängder med vackert forsande vatten och vackra isformationer.

Ny i blogglistan

Som jag sagt förr så försöker jag hålla min blogglista i vänstermarginalen till sådana som jag verkligen försöker följa regelbundet. Ju längre listan blir, desto svårare blir det förstås. Men man kan ju inte undvika att lägga till nya när det dyker upp spännande bloggar. Som kanske nån har märkt så har jag nyligen lagt till Jukka Lausmaa. Hans naturbilder är väldigt spännande och jag följer hans blogg med stort intresse. Bilder av berg tycker jag ofta är platta och tråkiga och vykortsaktiga. Men nyligen visade Jukka bergsbilder som verkligen fick mig att inse att det går att göra spännande bilder av berg också.

Vill också tipsa om en polsk fotograf som jag råkade snubbla över (bildligt talat, förstås), Marcin Stawiarz. Hans svartvita landskapsbilder är riktigt läckra.

Ett par bilder från förra helgen, från Skrubbaskogen förstås. Först en ganska konkret tall...

...sen ett lite mer abstrakt visset tallbarr. Barren kan jag faktiskt inte låta bli...

Fredag 15/1 2010

Åkte till Nyfors, Tyresös enda vattenfall, för att göra bilder av forsande vatten och isformationer. Fler hade dock kommit på att Nyfors var ett trevligt ställe. Ett par fotografer satt där redan, som i bön lutande sig över sina stativ. Skådespelet hette "I väntan på strömstaren". Kände inte för att störa genom att krypa omkring och leta isbilder så jag åkte istället till Gammelströmmen.

Gammelströmmen är en kort å som förbinder sjöarna Långsjön och Tyresö Flaten. Där var det lugnare, både vattenmässigt och fotografmässigt. Nästan inget rörde sig i naturen denna mörka eftermiddag. Men, vad är detta? En fiskmås vilar mitt i ån...

Beslöt att ta mig närmare för att få bättre bilder. Kanske lyfter den så att jag kan få en flygbild med det svarta vattnet och den mörka skogen som bakgrund.

Nåt verkar fel. Rör den på sig överhuvudtaget? Allt är ju helt stilla...

Aha, ingen fiskmås utan en fuskmås. Eller snömås? Kanske snömos?

Att se

Plockade fram en gammal bok ur bokhyllan, "Drawing on the Right Side of the Brain" av Betty Edwards. Är en lärobok i teckning men ganska omgående så slår författaren fast att det är en lärobok om att se på rätt sätt. Se saker som dom verkligen är. Den normala vuxna människan anser inte att hon kan teckna och resultatet när man försöker blir ju oftast inte speciellt uppmuntrande. Edwards hävdar dock att kan man skriva för hand så att någon annan människa kan förstå det så har man tillräckliga motoriska färdigheter för att bli en utmärkt tecknare. Problemet är att man slutar att utveckla förmågan att se i 10-års åldern. Istället lagrar hjärnan in en mängd symboler som den snabbt plockar fram när det ska ritas. Skurken är den dominanta vänstra hjärnhalvan (som är analytisk, tidsmedveten, sätter namn på saker och ting, etc) som vill se snabba resultat med hjälp av sina lagrade symboler. Att kunna teckna handlar alltså om att kunna stänga av vänstra hjärnhalvan så att den konstnärliga högra halvan (ser färger, former, jämför vinklar och längder, är inte tidsmedveten, etc) får tillträde till medvetandet. Boken innehåller en mängd övningar för att få vänstra halvan att tröttna och istället släppa fram den högra. En av de första övningarna är att kopiera en teckning av en sittande man. Provar man det rakt av så slänger vänstra hjärnhalvan direkt fram sina symboler för näsa, mun, hår, axlar, ben, fötter, stol, etc och resultatet blir mediokert. Vänder man istället bilden upp-och-ner och gör kopieringen bakvänt så hittar vänsterhjärnan inga symboler som stämmer och tröttnar omgående. Högerhalvan får ta över och ser linjer, vinklar, ytor. Resultatet blir häpnadsväckande mycket bättre.

Ett annat trick som Edwards för fram är att teckna de "negativa ytorna", dvs istället för att teckna ett öra så fokuserar man på ytan utanför örat och ritar av den. Allt för att hålla vänstra hjärnhalvans symboler borta.

Har nu detta med fotografering att göra? Jag tror definitivt det. En bra fotograf hittar bilder överallt genom att se förbi föremål och prylar för att hitta motiv. Där det vid första anblicken står en postlåda och en bil kan fotografen se ytor, former och färger, en typisk uppgift för höger hjärnhalva. Tricket för att hitta spännande motiv borde vara samma som vid teckning, alltså att kunna försätta sig i ett sådant tillstånd att höger hjärnhalva får ta över. För de flesta bildintresserade tror jag att det sker automatiskt.

Som grädde på moset mår man dessutom väldigt bra när vänster hjärnhalva får vila och den högra får ta kommandot ett tag. Tycker själv att jag har varit oförskämt pigg de dagar när jag gått ut vid 4-tiden på morgonen enbart för att fotografera. Även meditation bygger på att koppla bort vänster hjärnhalva och låta den högra få dagdrömma.

Bilden är från Sandholmarnas naturreservat gjord en mycket tidig augustimorgon förra året. Sandholmarna syns rakt fram, till höger och i förgrunden syns Tyresös fastland.

Fredag 8/1 2010

Är det inte så att man redan märker av att det blir ljusare? Idag var solen uppe över horisonten (dvs skogskanten i Skrubbaskogen) redan vid niotiden på morgonen.

Stortrollet vakade över skogen med solen stigande bakom ryggen.

Pekar dessutom med hela handen...

Jo, detta är förstås en bild av tallbarr även om dom är ordentligt kamoflerade. Så lätt kommer ni inte undan barren...